Déesse

När jag köpte Celie fick jag låna 6 000 kr av en kompis (jag betalade 7 000 kr för renoveringsobjektet). Idag har jag betalt tillbaks den sista tusenlappen. Många tänker nog inte på att de flesta bilarna på gatorna idag ägs av bankenrna men vem har råd att lägga 300 000 kr för en ny bil? Jag hade inte ens 7000 kr men med lite hjälp av vänner  kunde jag ta hem drömbilen och nu är lånet återbetalt (det var räntefritt så klart!).

Dagens dagdrömmar har gått till att fundera över vilken färg Celie ska få. På sajten le nuancier kan man se alla Citroën DS orginalkulörer genom åren. Namnen på färgerna är rena poesin.

Jag har länge lutat åt en Gris Palladium med ett svart tak. Eller ett tak i svart-blå-bruna Aubergine. Men palladium drar åt metalicgråhållet och typ varannan bil i Sverige är metallicgrå idag så det kanske inte är så kul. Dessutom funderar jag på om det inte vore bättre med ett ljust tak istället. Bilen kommer ju köras mest på sommaren och paddor lär bli rätt varma, då borde ett ljust tak vara svalare.

Att bilen ska bli någon nyans av grå är jag på det klara med. Det kommer att passa bra mot inredningens djupa röda. Men då kanske en mer 60-talsaktig grå som till exempel Gris Brummaire eller Gris d'Anjou passar bättre. Med ett piffigt och ljusare tak i Gris nacré.

Bubblare: Gris Kandahar med ett vitt tak i Blanc Stellaire.

Hursomhelst le nuancier är en trevlig sajt, speciellt att läsa de roliga färgbeskrivningarna (om man kan lite franska annars kan man se allla fina bilder på paddor i olika färger). Men det är inte lätt att se hur färgerna egentligen ser ut. Det beror på skärmens inställningar och vitbalansen på alla olika kameror som tagit bilderna. Så när den dagen närmar sig är det bäst att ta sig till målerifirman för att få ett färgprov.



Bilens orginalkulör kan man nog se här på framdörrarnas insida. Gris Brummaire tror jag att det är. En kulör som bara fanns 1970. Tyvärr så sitter inte bilens färgkod kvar. Och på utsidan är lacken väldigt solblekt.