Bästa bilen

Resan till 60-årskalaset idag slutade i bilhaveri med vår XM då den fick inkontinensbesvär och grönt blod sprutade från underredet. Volvon släpade sitt avgasrör i marken så resan fick tyvärr ställas in och festkläderna bytas mot mekarkläder för att få någon bil brukbar...
Vad har detta med Ceile att göra? Jo, för en kort stund var Celie den bäst fungerande bilen i samlingen, med både fungerande avgas och hydraulik!
Det var i alla fall en uppmuntrande tanke när man missat festen.

Smörjgropen XM
En mysbild från smörjgropen till mina elever ; )

Så nära men ändå så långt borta

Celie är vid det här laget rejält insnöad. Därinne sover min Citroën DS 21 sin vintervila. Men snart kommer våren!




Valvoline rundsmörjning

När jag monterade ner halva instrumentpanelen hittade jag detta kvitto i askkoppen. Celie har fått en rundsmörjning, ny motorolja och växellådsolja den 14 maj 1979. Kanske var det senaste gången det hände.



I handskfackets låda som jag lyfte ur hittade jag samtidigt Den M7 skruv som saknades till startmotorn. Yes, då blev jag glad!

Nu är hon äntligen min!

När jag köpte Celie fick jag låna 6 000 kr av en kompis (jag betalade 7 000 kr för renoveringsobjektet). Idag har jag betalt tillbaks den sista tusenlappen. Många tänker nog inte på att de flesta bilarna på gatorna idag ägs av bankenrna men vem har råd att lägga 300 000 kr för en ny bil? Jag hade inte ens 7000 kr men med lite hjälp av vänner  kunde jag ta hem drömbilen och nu är lånet återbetalt (det var räntefritt så klart!).

Dagens dagdrömmar har gått till att fundera över vilken färg Celie ska få. På sajten le nuancier kan man se alla Citroën DS orginalkulörer genom åren. Namnen på färgerna är rena poesin.

Jag har länge lutat åt en Gris Palladium med ett svart tak. Eller ett tak i svart-blå-bruna Aubergine. Men palladium drar åt metalicgråhållet och typ varannan bil i Sverige är metallicgrå idag så det kanske inte är så kul. Dessutom funderar jag på om det inte vore bättre med ett ljust tak istället. Bilen kommer ju köras mest på sommaren och paddor lär bli rätt varma, då borde ett ljust tak vara svalare.

Att bilen ska bli någon nyans av grå är jag på det klara med. Det kommer att passa bra mot inredningens djupa röda. Men då kanske en mer 60-talsaktig grå som till exempel Gris Brummaire eller Gris d'Anjou passar bättre. Med ett piffigt och ljusare tak i Gris nacré.

Bubblare: Gris Kandahar med ett vitt tak i Blanc Stellaire.

Hursomhelst le nuancier är en trevlig sajt, speciellt att läsa de roliga färgbeskrivningarna (om man kan lite franska annars kan man se allla fina bilder på paddor i olika färger). Men det är inte lätt att se hur färgerna egentligen ser ut. Det beror på skärmens inställningar och vitbalansen på alla olika kameror som tagit bilderna. Så när den dagen närmar sig är det bäst att ta sig till målerifirman för att få ett färgprov.



Bilens orginalkulör kan man nog se här på framdörrarnas insida. Gris Brummaire tror jag att det är. En kulör som bara fanns 1970. Tyvärr så sitter inte bilens färgkod kvar. Och på utsidan är lacken väldigt solblekt.


Släktforskning

För några dagar sen fick hem jag resultatet av min släktforskning på Celie. På Riksarkivets hemsida Svar gjorde jag en sökning på min bils registreringsnummer. Svars fordonsarkiv har arkivlagt bilregistrets dokument från åren 1972 till 1994 så här kan man bland annat hitta registreringshandlingar och besiktningsprotokoll.

Min sökning gav 8 dokument som jag beställde hem eftersom man inta kan läsa innehållet i dokumenten på hemsidan. Sex av dem var registreringshandlingar och två stycken besiktningsprotokoll. Tyvärr kan man inte få ut så mycket av de senare mer än att Celie vid besiktningen 1978 blev godkänd utan anmärkningar. Däremot kan man följa bilens historia genom olika ägare med hjälp av registreringsdokumenten.

Bilen blev registrerad för första gången den 13 mars 1970 av en grosshandlare i Hälsingborg som sen körde Celie i två år. Det verkar som om grosshandlaren direktimporterat henne eftersom det inte är en bilfirma som registrerat bilen först. Den 15 juni 1972 såldes Celie till en bilfirma i samma stad för att 15 dagar senare gå till en ägare i Ängelholm. Där stannade hon bara i 3 månader för att sen säljas vidare till Citroën återförsäljaren i Nybro. Nu kom bilen för förstagången till Småland, där den stannat sen dess.

Man kan inte påstå att Citroën DS gick som smör i solsken i Nybro för där blev Celie kvar i nästan ett år innan hon såldes till en kvinna i Orrefors den 8 juni 1973. Kvinnan behöll bilen i fem år innan hon sålde den till Törnqvist bil i Växjö den 13 april 1978. Bilfirman verkar inte haft några större förhoppningar om att sälja Celie snabbt för de ställde av henne i slutet av april men lyckas ändå sälja bilen snabbare än i Nybro. I Augusti går Celie till en herre i Växjö och det är från det tillfället jag har ett besiktningsprotokoll då hon blir godkänd utan anmärkning.

Den nya ägaren kör Celie i två år innan han bestämmer sig för att ställa av henne i februari 1982. I september 1984 säljs bilen till den näst sista ägaren och kommer till Hovmantorp. Men Celie får alldrig ge sig ut på vägarna igen. Den nya ägaren påbörjar en renovering, plockar isär henne, svetsar rost... Men blir aldrig klar...
Jag köper henne september 2008 och återupptar den avsomnade renoveringen. Kanske kommer hon ut igen till sist.

RSS 2.0