Motorrum
Nu börjar jag få ordning på motorrummet ventilkåpan och vattenpump är åter på plats med nya packningar. Och visst ser man skillnad.
En del plåtbitar från motorrummet fär sig också en upputsning och omlakering. Här en bild på olika delar i olika stadier av renslipning.
Tidningen? Arbetaren.
En del plåtbitar från motorrummet fär sig också en upputsning och omlakering. Här en bild på olika delar i olika stadier av renslipning.
Tidningen? Arbetaren.
Smutsjobb
I december lyfte jag av taket och skrapade bort resterna av innertaket. Häromdagen passade jag på att få bort resterna av det lim som satt kvar. Jag använde ganska mjuka stålborstar för att inte skada glasfibrerna som taket är gjort av. Arbetet var dammigt och skitigt och de gammla limresterna luktade inte helt fräsht. Lite rester blev kvar men nu är taket förberett för ett nytt innertak och den unkna paddlukten är borta.
Nu är hon äntligen min!
När jag köpte Celie fick jag låna 6 000 kr av en kompis (jag betalade 7 000 kr för renoveringsobjektet). Idag har jag betalt tillbaks den sista tusenlappen. Många tänker nog inte på att de flesta bilarna på gatorna idag ägs av bankenrna men vem har råd att lägga 300 000 kr för en ny bil? Jag hade inte ens 7000 kr men med lite hjälp av vänner kunde jag ta hem drömbilen och nu är lånet återbetalt (det var räntefritt så klart!).
Dagens dagdrömmar har gått till att fundera över vilken färg Celie ska få. På sajten le nuancier kan man se alla Citroën DS orginalkulörer genom åren. Namnen på färgerna är rena poesin.
Jag har länge lutat åt en Gris Palladium med ett svart tak. Eller ett tak i svart-blå-bruna Aubergine. Men palladium drar åt metalicgråhållet och typ varannan bil i Sverige är metallicgrå idag så det kanske inte är så kul. Dessutom funderar jag på om det inte vore bättre med ett ljust tak istället. Bilen kommer ju köras mest på sommaren och paddor lär bli rätt varma, då borde ett ljust tak vara svalare.
Att bilen ska bli någon nyans av grå är jag på det klara med. Det kommer att passa bra mot inredningens djupa röda. Men då kanske en mer 60-talsaktig grå som till exempel Gris Brummaire eller Gris d'Anjou passar bättre. Med ett piffigt och ljusare tak i Gris nacré.
Bubblare: Gris Kandahar med ett vitt tak i Blanc Stellaire.
Hursomhelst le nuancier är en trevlig sajt, speciellt att läsa de roliga färgbeskrivningarna (om man kan lite franska annars kan man se allla fina bilder på paddor i olika färger). Men det är inte lätt att se hur färgerna egentligen ser ut. Det beror på skärmens inställningar och vitbalansen på alla olika kameror som tagit bilderna. Så när den dagen närmar sig är det bäst att ta sig till målerifirman för att få ett färgprov.
Bilens orginalkulör kan man nog se här på framdörrarnas insida. Gris Brummaire tror jag att det är. En kulör som bara fanns 1970. Tyvärr så sitter inte bilens färgkod kvar. Och på utsidan är lacken väldigt solblekt.
Dagens dagdrömmar har gått till att fundera över vilken färg Celie ska få. På sajten le nuancier kan man se alla Citroën DS orginalkulörer genom åren. Namnen på färgerna är rena poesin.
Jag har länge lutat åt en Gris Palladium med ett svart tak. Eller ett tak i svart-blå-bruna Aubergine. Men palladium drar åt metalicgråhållet och typ varannan bil i Sverige är metallicgrå idag så det kanske inte är så kul. Dessutom funderar jag på om det inte vore bättre med ett ljust tak istället. Bilen kommer ju köras mest på sommaren och paddor lär bli rätt varma, då borde ett ljust tak vara svalare.
Att bilen ska bli någon nyans av grå är jag på det klara med. Det kommer att passa bra mot inredningens djupa röda. Men då kanske en mer 60-talsaktig grå som till exempel Gris Brummaire eller Gris d'Anjou passar bättre. Med ett piffigt och ljusare tak i Gris nacré.
Bubblare: Gris Kandahar med ett vitt tak i Blanc Stellaire.
Hursomhelst le nuancier är en trevlig sajt, speciellt att läsa de roliga färgbeskrivningarna (om man kan lite franska annars kan man se allla fina bilder på paddor i olika färger). Men det är inte lätt att se hur färgerna egentligen ser ut. Det beror på skärmens inställningar och vitbalansen på alla olika kameror som tagit bilderna. Så när den dagen närmar sig är det bäst att ta sig till målerifirman för att få ett färgprov.
Bilens orginalkulör kan man nog se här på framdörrarnas insida. Gris Brummaire tror jag att det är. En kulör som bara fanns 1970. Tyvärr så sitter inte bilens färgkod kvar. Och på utsidan är lacken väldigt solblekt.
Främre delen av chassiet
Dags att återvända till lite smutsjobb. Roterande stålborstar på den främre delen av chassiet. Jag har inte möjlighet att lyfta ur motorn så jag tar de delar jag kommer åt. Om jag nån gång i framtiden gör det får jag ta resten. Men när jag väl målat den här delen kan jag montera på kylaren och då närmar vi oss ögonblicket för en provstart.
Främre bromsok
Broms oken har ju rena formel-1 placeringen på Citroën DS precis intill växellådan. Det kan ha många fördelar men nackdelen är att man får plocka isär halva bilen för att komma åt bromsarna. Lika bra att göra det nu då när bilen redan är nedmonterad.
Bromsok på.
Bromsok av:
Syftet är att kolla kolvar, gummipackningar och tätningar så att bromsarna håller tätt.
Citroëner på Tyrolen
Förra helgen var det Citroënträff på Tyrolen, en skön gammal folkpark som återstartats igen av ett gäng entusiaster. Nu händer det en massa roliga saker där igen. Allt från muskelrockfestivaler till veteranbilsträffar.
På lördag samlades bilar från hela norden, mest 2cv men också en och annan Hy, och så festens gudinna en Citroën DS 23 från Norge. Själva åkte vi dit i Blixten, den undulatblå Volvon 142 som är vår trotjänare. Men den fick stanna ute på parkeringen.
På lördag samlades bilar från hela norden, mest 2cv men också en och annan Hy, och så festens gudinna en Citroën DS 23 från Norge. Själva åkte vi dit i Blixten, den undulatblå Volvon 142 som är vår trotjänare. Men den fick stanna ute på parkeringen.
